Under perioden 29/6 till 8/7 var vi utom mobiltäckning, då vi var långt uppe i nordligaste Sverige, närmare bestämt på Kungsleden (Nordkalottsleden och Dag Hammarsköldsleden går även bitvis ihop med Kungsleden) mellan Abisko och Nikkaluokta. Enligt planeringen skulle vi starta vid Abisko och övernatta i närheten av Abiskojaure, Alesjaure, Tjäktja, Sälka, Singi, Kebnekaise och slutligen komma i mål vid Nikkaluokta.
 
Vi var fyra glada personer och tre hundar av tre olika raser (Faita = schäfer, Blackie = malle och Ester) som träffades vid Sthlm C vid middagstid förra fredag och tog nattåget till Abisko. Vi hann ut och rasta hundarna vid Gävle, Sundsvall, Vännäs och Boden innan vi kom fram till Abisko, för tågresan tog 18 timmar. Vid lunchtiden på lördagen kom vi halvsega fram till Abisko, men samtidigt ivriga att påbörja vandringen.
Efter att ha justerat lite med packningen började vi gå och vandrade 15km till Abiskojaure och njöt bland annat av kanjonen - men värmen var bitvis rätt jobbig... och ganska myggrikt var det också.
Någongång på kvällen kom vi trötta fram till Abiskojaures fjällstuga och satte upp tälten och somnade rätt snabbt efter när middagen har tillagats och ätits upp.
 
Dagen därpå väntade en lång vandring på 20km, där vi i början hade hela 300 stigmeter upp till en bergsplåta ovanför Abiskojaure - och det var riktigt jobbigt! Stugvärden hotade oss med att det skulle ta minst 10 timmar för oss att vandra, så vi bestämde oss för att ha flera pauser inklämda för att hålla tempot igenom hela vandringen. Innan vi kom fram till Alesjaure fick vi genomgå några vad, där den ena skulle vi först slänga över våra ryggsäckar till en "ö" mitt i forsen för att därefter slänga över till andra sidan. Det visade sig inte vara smart då en av oss halkade mitt under kasten och ryggan hamnade i vattnet... Vi skrattade så att magmusklerna värkte!
Det andra vadet var lite besvärligt då vi skulle balansera på en långsmal planka - och när man kommit mindre än halvvägs ut så böjdes plankan att sjunka och träffade forsen, vilket gjorde att plankan vibrerade och fallrisken var rätt stor, så vi kunde bara ta satsen och balanserade snabbt över. Blackie råkade tappa balansen där och drogs med strömmen innan hon i samma ögonblick togs upp ur vattnet av hussen. Och vattnet var iskallt, inte mer än +3'C, det ni... *burr!*
Det var ganska sen snölossning i år, så det var ganska rikligt med vatten och snö vid vissa områden.
Dagens vandring tog 12 timmar, och när vi åt middagen var klockan nästan 02, och solen sken rakt i ansikten på oss - den går ju inte ner på flera veckor under sommaren.
 
Alesjaure
 

Midnattsol
 
Nästa dag skulle vi till Tjäktja, och vi har mött flera vandrare som hotat med att Tjäktjapasset, som är ett brant pass mellan två berg strax efter Tjäktjastugan var ett rent helvete, med midjehöga snö, och vatten som forsade både under och ovan snötäcket. Om man skulle kämpa igenom, så skulle det ha tagit minst sex timmar (!) och med våra packningar och hundar så skulle det vara förenat med livsfara. Vi tänkte dock vandra dit för att kolla om det kanske finns någon omväg - tills vi kom fram till en bred och vildsint fors... Vada igenom skulle vi, i det nollgradiga vattnet, och forsen var cirka 20m bred och knädjupt... En av oss provade att vada igenom, och han frös nästan ihjäl sig när han kom fram till andra sidan. Vi övriga stod kvar och var bekymrade på andra sidan forsen... försökte hitta något bra ställe att gå över - men det fanns inget...
Efter lite diskussion tog vi det beslutet, som är det bästa för oss alla - och killen fick vada tillbaka - även den här gången frös han nästan ihjäl sig men blev omhandertagen av oss övriga.
Tillbaka till Alesjaure gick vi, och dagen därpå, beställde vi en helikopter, som kom vid 14-tiden. Vi var de första som beställde, och därefter hakade minst 4-5 personer till och det krävdes två helikoptrar för att transportera oss alla - sådana som tvåbenta, fyrbenta som packningar till Nikkaluokta.

Inne i helikoptern
 
 
 
 
 
 
Hundarna skötte sig exemplariskt under helikoptertur, och nu är det ju nästan bara rymdfärjan och ubåten Ester inte åkt med... De var lugna och samtidigt nyfikna under hela färden och var bara så j-kla ascoola!!! Helikopterturen över Vistasvaggi, med Kebnekaisemassivet till höger om oss var bara SÅÅÅ makalöst vackert!!! Vi alla bara tappade hakan när vi svävade ovanför bergsväggarna, ibland kom lite vindsfång från bergen, som fick helikoptern att svaja till lite.
Väl framme vid Nikkaluokta skulle vår helikopter direkt lasta av oss och sedan transportera en stor behållare under sig i en lång snöre. J-kla vad det blåste när helikoptern svävade ovanför oss, vi fick krypa ihop oss och skydda hundarnas ögon och öron från all damm och smuts som åkte som projektiler från marken. Även de var bara så ascoola, som om de gjort det flera gånger tidigare... Film på det finns längre ner.
 
Efter en liten paus vid Nikkaluokta gick vi till Ladtjojaure för att ta båt över till andra sidan sjön och tältade där. Dagen därpå fortsatte vi till Kebnekaise fjällstation, och innan vi kom fram stannade vi för att stoppa i oss lite mellis - passade jag på och kollade lite med kikaren på Sveriges tak. alltså Kebnekaises sydtopp (2104 m.ö.h.) och såg några pyttesmå människor uppe på toppen! Häftigt!
Tidigt på torsdagsmorgonen gick vi utan packningar mot Kebnekaisemassivet för att försöka nå toppen. Vi tjejerna var lite risiga (skada m.m.), så vi höll oss ihop, och killarna ihop. Vi arbetade uppför vänstra leden och efter några timmar valde vi tjejerna att avbryta, då det kan vara förenat med livsfara om vi skulle fortsätta, med det läget vi hade. Killarna och Faita fortsatte uppåt, vi vände tillbaka till lägerbaset tillsammans med Blackie och Ester. Det visade sig vara mycket bra beslut, man vill ju inte riskera sitt liv och lem med att göra något farligt. Det är ju inte riskfritt att bestiga Kebnekaise, och berget finns ju kvar, så vi tar tillbaka det igen nästa gång.
 
 
 
Killarna + Faita nådde sydtoppen kl 17:15 och tillbaka till lägret kom de kring 21-tiden, totalt utpumpade och de sa att det var j-kla tur att vi avbröt, för det hade verkligen inte gått om vi ändå (ja, det skulle ha varit idiotiskt nog, med sånt hälsoläge) försökt.
I fredags var killarna extra sega på morgonen och vi bestämde oss för att skicka två av våra ryggsäckar med helikoptern till Nikkaluokta, så vi fick turas om att bära på resterande ryggsäckar.
Vi hann med 14:45-båten över Ladtjojaure och mättade våra magar med goda (men dyra!!) renburgare när vi kom fram till nedre bryggan och därefter var det 5,6 km vandring till Nikkaluokta. Kring tältplatsen var det väldigt rikt på myggor, och Ester var så trött att hon hade så bråttom in i tältet - att hon började krafsa lite på tältduken medan jag fixade liggunderlägget och sovsäcken... Hon somnade så fort hon la sig ner och var lugnt kvar inne i tältet medan vi åt middag och hallonmousse till efterrätt.
Den här vandringen var störthäftig, bra sällskap, bra väder och vilka hundar! Tuffa, glada och positiva samt pigga hela tiden när vi vandrade. Klagade inget, inte heller de tvåbenta. ;)
 
Den här vandringen kommer vi mycket seeent att glömma! Fågellivet var lite av besvikelse tycker jag... Inte så mycket fåglar som jag hade hoppats på, men såg dock smålom, alfåglar, sjöorrar, svärtor, blåhake, bergfinkar plus lite spår efter ripor (spillning och fjädrar) - men INGA fjällämlar, som det kryllade med ifjol!
 
Vi åkte iväg med bussen från Nikkaluokta i förrgår vid 12-tiden, bytte till tåg vid Kiruna C och sen ytterligare byte vid Boden innan vi kom fram till Stockholm C nästan 2h försenat igår morse kl 08:20. Kom inte hem förrän vid 10-tiden på förmiddagen. Var bara så liiite trött... *not*!
Hann även träffa Bianca och goa Joplin på kvällen, jisses vad hon vuxit på sen förra gången! Lika stora tassar har Joplin som Ester nu, och de hade det asroligt ihop när de busade med varandra inne i Biancas nya söta stuga.
 
Här kommer lite bilder från äventyret.
 
Vi gick upp till en hög kulle ovanför Kebnekaise fjällstation, och där var det bitvis riktigt blåsigt, och vad Ester tyckte om det kan man tydligt se, alltså då hon satt på stenen... Passade även på att tokspringa runt lite och rulla i risen.