Det blev en vilodag för oss båda, dvs inget dyk. Dyken här är mer utmanande än vid Lembeh, med lodräta revväggar som stupar ner och bottnet syns inte. Det är också ofta strömt så man kan fara lite hur som helst då det kan finnas uppåtgående och nedåtgående strömmar förutom den vertikala strömmen. Hela Bunaken och närliggande öar är omringat av lodräta korallrev. Mellan Bunaken och Manado stupar havet ner till 2000m djupt. Avståndet är bara på tal om ett par mil...
 
Vi intog frukosten lite senare än brukligt och därefter packade vi vår lilla dykbag med vatten, dykboots och gopro och begav sedan österut längs stranden då vattnet höll på att försvinna (lågvatten). Ett par stränder blottlades så vi passade på att promenera ditåt och gick inte barfota då det kan dölja sig vassa djur eller föremål under sanden. Innan vi rundade första udde mötte vi en ganska stor landskrabba som hade en plastlock som hus på ryggen. Den kravlade sakta mot Daniels skugga och parkerade där. En hund jagade i vattenbrynet efter fisk och den hoppade, smög och sprang hela tiden. Den verkade vara på god hälsa och var väldigt fokuserad på sin uppgift att skaffa levebröd.
 
Längre bort på promenaden, där vi vände för att gå hem till lunchen såg vi plötsligt några fiskar eller ödlor springa på vattenpölarna och stannade sedan på sanden intill pölen och flydde sedan igen om vi kom lite för nära. Det visade sig vara fiskar! Det finns en sorts fisk som lever i mangroveträsk och som kan klänga sig på stammar och vistas i luft längre stunder. Eftersom vi ännu inte vet vilken art det rör sig om så kallar vi dom för Jesusfiskar... De *springer* på ytan! Ibland satte de sig ovanför ytan på sandbanken men ibland försvann de in i håligheterna i sanden. Coolt!
Såg även några fina krabbor, varav en liten en med mörkblå kropp och vita prickar på och orangea ben. Det var en slags mangroveskog vid vattenbrynet, men de liknar mer träd och hade många avhuggna "rötter" uppstickande ur sanden.
 
Vi bor på södra sidan av Bunaken och det finns ett par andra dykresorter intill men annars är det lugnt och skönt här. En inte så jättestor ö med vilt festande, parasollhav på stränder (finns inte en enda parasoll här så långt ögat når!) och det finns lokalbefolkning i närheten också. Det blir en mer "lokal-känsla" tycker jag, jämfört med rena turistställen där lokalbefolkningen bor långt därifrån. Det sprang bland annat två getter förbi vårt hus imorse.. ;)
 
Vid lunchen tidigare idag pratade vi med en man som jobbar här men bor i Manado. Han (och många andra) jobbar 1 månad i sträck, för att sedan vara ledig i 5 dagar. Han berättade också att det är bra tid att besöka området nu, för senare i december och januari är det hårdare vindar och högre vågor här, vilket kan leda till helt uteblivna dyk. Eftersom stället ligger så nära ekvatorn skapas normalt inte tropiska cykloner här på grund av för svaga cirolisvindar, men kanske är det en släng av det som drabbar området då? Cykloner skapas ofta under februari till april, men det kan finnas året runt också. 
 
Vi berättade för honom lite hur livet och naturen ser ut i Sverige och berättade lite hur våra dyk brukar vara därhemma. Fina gamla trävrak (2-400 år gamla) har vi ganska gott om, men vattnet är inte lika klart som här.. Berättade att löven håller på och faller ner nu för att därefter komma snö. De flesta här vet inte exakt vad snö är, lite svårt att försöka förklara att det är som strösocker som finns i burk i matsalen, men riktigt kallt. Det slutade med att han sa att han gärna vill till Sverige och hälsa på någon gång... ;) Han visste inte riktigt först var Sverige låg, men när ordet "Zlatan" kom föll poletten ner.
 
Det är många saker som skiljer sig avsevärt åt mellan Indonesien och Sverige. Nämner några exemplar.
 
Mat: ris som bas. Kryddstarka (inte sällan med chili). Ofta fisk och kyckling men också fläsk-/nötkött. En släkt till kinesisk kål används ofta och den påminner om en blandning mellan plocksallad och spenat. Smakar gott. Många exotiska frukter är en självklar del, såsom små bananer, papaya, små ananas, mangosteen, snake fruit mfl.
 
Människor och kultur: om man ger dom respekt så ger de respekt x10 tillbaka. Snälla och trevliga, skämtar/retas gärna (i alla fall de vi mött på dykcentren hittills). De flesta här på norra Sulawesi är kristna, men majoriteten i Indonesien är muslimer. Buddhister och hindu är två andra religoner som också delar "plats" med kristna. Bara här på norra Sulawesi talas det några olika språk, "underspråk" till indonesiska.
 
Lite andra små saker är det också som skiljer sig åt. Myggnät runt sängen är inte ovanligt inslag, det kan finnas toaletter utan toalettstol och med bara ett hål i marken. Med vattenslang som man rengör sig med (papper finns men tar det efteråt). Dörrar kan ibland gå åt fel håll, inåt istället för utåt som man kanske förväntat sig.. ;)
 
Sophanteringen här är inte på samma nivå som i Sverige, man hittar skräp lite överallt, även i vattnet. Man har börjat försöka få folk att ändra inställningen med skräphanteringen, men det tar tid. Sverige hade samma problem förr i tiden, där man till och med uppmanades att stoppa en sten i sin soppåse, knyta åt hårt och sedan slänga överbord. Fastän dykcentren vi är/var hos är noga med sophanteringen.
 
Ja, det blev ett ganska långt inlägg... ;)
 
Nyfunnen kompis
 



På jakt efter mat. Grannön Manado Tua med sin vulkan i bakgrunden.
 


Lite vattenpaus i skuggan
 
Lite suddig bild men en långsmal Jesusfisk kan skymta precis till vänster om bildens centrum, med kroppen nästan diagnolt. 

Mangroveträd? Lågvatten
 
 

2 kommentarer

Helena

15 Oct 2015 19:24

Hahaha namnet Jesusfisk passar verkligen bra på fisken. 😂

Winninge

15 Oct 2015 21:47

Hur e d m öronen?

Svar: Tack, det är mycket bättre! :)
vadarsvalan.blogg.se

Kommentera

Publiceras ej