Fredag 26 augusti
Om jag skall vara helt ärlig så sov jag ganska usel natten till fredag, efter dyket vid Vagnhärad kalkbrott. Jag har min ribba satt lite onödigt högt och att jag missade bubblorna en gång av tre försök dagen innan gäckade mig. Funderade, klurade och analyserade lite för mig själv - och ja, drömmarna handlade nog enbart om dyk och decostoppen, haha...

Taggad som tusan åkte jag sedan hemifrån på fredag morgon och mötte upp dom andra (Denise, Mattias, Martin och Michaela) vid Grisslinge havsbad, för att fika lite vid cafeterian där och planera dyket på Fringilla. Information om vraket finner ni om ni klickar på länken.
Flaskorna var fyllda med 21/35 och stagen med 50% syre. Fringilla ligger på max 46 m så medeldjup för dagens dyk var ansatt till cirka 42m. Vi kollade även i tidigare loggade dyk på Fringilla och såg att merparten hade 42m som maxdjup. Bottentid på cirka 25 minuter hade vi och decostoppen vid 21, 18, 15, 12, 9 och 6m. Åkte sedan ut till Bullandö marina och sjösatte Mattias' fina ribbåt. Lastade i alla dykutrustningar och bytte om innan vi hoppade ombord. Vädret var strålande och ganska varmt. Tigerkakan, som jag bakade kvällen innan, togs också med lite som pricken över i:et.
I cirka 35 knop susade vi sedan med båten till sundet mellan Eknö och Sandön. Fringilla ligger precis mitt i farleden och det passerar ett och annat stort fartyg eller snabbgående passagerarfärjor. Vi lokaliserade Fringilla med ekoloden och slängde sedan ner shootline med en boj på andra ändan. Denise, Mattias och jag var det första dykparet och Martin, Michaela samt tolken Hefo satt kvar i båten och åkte runt för att varna de andra båtarna. Dykflaggan var givetvis uppe men inte alla fattade riktigt vad det var för symbol... En del åkte ganska nära men väjade sedan undan.
 
Vi satte på oss utrustningen, stageflaskorna och gjorde utrustningskoll innan vi hoppade bakåt från båten. Denise ledde dyket och efter bubbelchecken följde vi linan ner till vraket. Ankaret och shootline prickade in rätt bra så vi slapp leta efter vraket. 
Simmade längs relingen och sikten var sisådär. Efter en liten stund kände jag bubblorna vibrera bakom nacken. Höll andan för nån sekund för att verifiera att det kom ifrån kranarna. Aha ja det gjorde det, varnade Denise med lampan och började stänga av högerkranen och bytte till backupen. Det slutade bubbla. Bad henne checka av kranarna för att identifiera felkällan. OK:ade mig och jag checkade av kranarna igen och bytte tillbaka till primärreggen, problemet var löst. OK. OK. Då kom Mattias runt fram till mig och klappade på händerna och var nöjd. 
 
=)
 
Fortsatte sedan simma och utforska Fringilla och vid ena ändan (minns inte viken) var sikten sämre än den andra. När bottentiden var slut började vi uppstigningen vid linan och bytte till 50% vid 21m och följde decoprofilen upp till 6m och sedan sakta upp till ytan.
Väl uppe vid ytan gjorde vi high-five, för ett bra erfarenhetsdyk. Nu var det S/S August Thyssen på tur imorgon. Ett mer avancerat dyk än idag.
 
Lördag 27 augusti
Sista kursdagen och sista erfarenhetsdyk. Åkte hemifrån 06:00 och flaskorna var fyllda med 18/45 och 50%. Vid 08:30-tiden mötte vi upp de andra vid Grisslehamn camping och sjösatte ribbåten. Gjorde iordning alla utrustningar och klädde på oss men utan att stänga dragkedjan eller ha huva/handskar på. Förutom Denise, Mattias, tolken Ulf och jag så var även Martin, Tobias och Sandra med. Vi alla satt uppradade i ribbåten och styrde ut från hamnen. Lite småblåsigt var det.
Åkte ut från hamnen och där blev vågorna större - och därmed även stänkarna. Bad Mattias stanna båten i lä till allas glädje och vi tog på oss huva, handskar och stängde igen kedjan och var redo för att möta havet och vågorna. Ulf fick tursamt nog låna Mattias' torrdräkt anpassad för "landbruk". Sedan styrde vi ut mot Ålands hav och det blåste runt 8 m/s. Cirka 10 NM i 30 knops fart susade vi över till Understens fyr och vi alla blev mer eller mindre blöta på utsidan. 
 
August Thyssen under bogsering, bild låna från www.dykarna.nu.
 
Väl på plats ovanför SS August Thyssen lokaliserade vi vraket med ekoloden och sköt ner shootline och lämnade linan bunden till en stor plastdunk. Det var ganska vågigt så vi åkte motvind först och svajade sedan medvind medan Mattias, Denise och jag tog på oss utrustningarna, hade kort genomgång (jag var ledaren) innan vi hoppade ner vid bojen.
Därefter följde vi linan ner till vraket. Nedstigningen kändes rätt lång, det var lite grumligt de 6 första metrarna då det var ganska fullt med katthårsalger (cyanobakterier). Under 6m var det rätt klart och fint och blev successivt mörkare och mörkare. Plötsligt såg vi vraket och kände samtidigt en rätt stark ström. Försökte simma emot för att komma i lä bakom styrhyttan och det var rätt kämpigt. Inte så roligt att flåsa på när man är nere vid 48m med 5,8 ATA i tryck och andas 18/45. Lite lägre procentandel syre än vad vi andas vid ytan, men fortfarande definieras 18% inte riktigt som hypooxiskt. 
Väl i lä försökte jag få ner flåset och samtidigt lokalisera närområdet och var linan var innan vi simmade genom korridoren på ena sida av styrhyttan. Tittade in i det rätt detaljrika vraket innan vi nästan knockades av motströmmen vid korridorens slut så att vi fick klänga oss fast innan vi följde med strömmen över styrhyttan och tillbaka ner i lä. Utforskade sedan inuti styrhyttan och Mattias hittade en och annan spännande saker medan vi två tittade på. 
När bottentiden började närma sitt slut simmade vi tillbaka till linan och förberedde oss för uppstigningen. 9 m/min upp till 75% av medeldjupet (som var 42m), dvs ca 33m. Sedan 6 m/min till 21m och då var det inte lika strömt längre. Strömmen höll sig vid bottnet och upp till cirka 35m.
Vid 21m bytte vi till decostagen och följde decoprofilen upp till 6m.
 
Chillade i kanske 16 min vid 6m och sedan kom Mattias fram emot oss. OK?
OK. OK.
Han räckte fram sin hand och skakade med Denise.
Till mig sedan och räckte fram sin hand.
Grattis.
 
- Yeah!
 
Med breda flin bröt vi sedan ytan och klev upp i båten igen. Martin, Tobias och Sandra hoppade ner för sitt besök ner till SS August Thyssen. Vi svajade omkring och åt lite tigerkaka tills de andra kom upp igen drygt 1h senare. Åkte sedan tillbaka till Grisslehamn, lastade ur och vi plus Martin stannade vid en krog och åt lite lunch samtidigt som Mattias checkade av våra prov vi skrivit och gett honom.
 
Han räckte fram sin hand igen.
 
Grattis!
 
Dubbel-yeah! Färdiga GUE TECHNICHAL DIVER 1 är vi bägge två!!

Jag bloggar också om marinbiologi på Oceanic Techs blogg och klistrar in här det senaste inlägget.

-----------------------------------------------------------

Dyken i Östersjön, som vi alla redan känner till väl, har ofta lite halvkrasst sikt och djurlivet är ofta inte lika påtaligt och färggrannt som vid västkusten. Vi Östersjödykare får ofta höra meningar i stilen med:

Men det finns inget att se, förutom vraken!”, “Sikten är kass, vad är roligt med det?” “Det är ju inte lika färggrannt som i andra hav”...

Well, well - det finns flera spännande djur, alger och växter i Östersjön som man kanske inte vet om. Känner ni till till exempel skorven, eller kallas också för ishavsgråsuggan (Saduria entomon)? De påträffas ofta på sand-/dybotten där de långsamt kryper framåt och lämnar lite spår efter sig. Arten är en ishavsrelikat art, det innebär att arten hamnade här i Östersjön när vårt hav hade kontakt med Norra Ishavet och sedan blev kvar när Östersjön slutade till sig.
Vintertid kan man se skorven på grunt vatten men de flyttar djupare under sommaren eftersom de föredrar kallt vatten bäst. Spana efter dom nästa gång ni dyker. De kan faktiskt bli upp till cirka 7 cm lång och tar även hand om kadaver.

 Skorv, Saduria entomon. Foto: Essi Keskinen

Och visste ni också att en enda blåstång (Fucus vesiculosus) kan hysa hundratals, till och med tusentals, djur och alger? Det kan ta upp till en hel dag att skaka fram allt och sortera dem i artgrupper, Allt från båtsnäckor och blåmusslor till mossdjur och fiskiglar. Och blåstång är också en väldigt viktig art i Östersjöns ekosystem, så kallad nyckelart. Många organismer är beroende av denna alg.
Jag hade sett fram emot vecka 34 med både spänning och lite nervositet. Det är mitt första steg in i den tekniska dykvärlden, som är bortom rekreation-sportdykarnas gränser. Mer utmanande dyk men väldigt mycket säkerhetstänk och noggrannare förberedelse med allt och med planeringen.
 
Att kunna dyka ner till 51m med trimix (syre/helium/kväve) och med en dekompressionsflaska. Och få mycket längre bottentid. Det är en typ av "overhead"-miljö - visst kan man ha fritt ovanför huvudet men man kan INTE ha direkt uppstigning om någonting skulle strula till. Lösa på plats är det som gäller och mycket mer teamwork också. Varför inte direkt uppstigning?
 
Svaret är helt enkelt decrompression sick/ dyksjuka till följd av kvävebubblor i blodet som bildas och expanderar och inte hinner vädras ut - och kan lätt täppa till de olika viktiga vitala gångarna i kroppen (blodkärl mm). Till följd av de längre bottentider så behöver man dekompressera efteråt och har en lugn uppstigning med olika långa stopp på olika nivåer. Och att man byter till 50% syrgas vid 21m för att snabba på kvävets utvädringen - och även helium, som är en inert gas (förutsatt att man nu dykt med trimix). Om man dykt med nitrox (32% tex) så byter man istället till 100% syrgas vid 6m.
 
Jag har otaliga gånger när jag åkt båt på sistone tittat på ekoloden och tänkt "Snart kan jag dyka till 40m. 45m. 50m. 51m." och även dreglat lite över de mer orörda vraken på lite större djup.
 
Ingrid Horn... Hispania... Karla... August Thyssen... Fringilla... Notung... 
 
På första kursdagen satt min kurskompis Denise och jag tillsammans med tolkarna Hefo och Ulf samt instruktören Mattias Vendlegård i den lilla teorisalen på OT. Tiden bara rusade iväg, det var spännande teori och som värvades med lite diskussioner samt torrövningar med reelhanteringar och stageflaskabyte. Det var fyra språk som användes; svenska, svenskt teckenspråk, engelska och lite tyska. Eftersom Denise är icke svensktalande finsktyska och jag använder teckenspråk så lektionen kördes på engelska. 
 
Andra dagen tillbringades ute vid Vagnhärad kalkbrott. Först hade vi lite landövningar med stagebyten och kranfel och hur man skall göra. Därefter hoppade vi i och gjorde krandrills samt S-drills innan vi gjorde stagebyten vid varje meter från 6m till 2m. Från bakgas till stage. Och sedan tillbaka till bakgas och på med lampan igen. Upp 1 meter och gjorde om hela processen.
- För att allting skulle sitta riktigt bra och att man vet vad man gör.
 
Efter lunchen gjorde vi ett långt dyk med en massa problemlösningar på 9m längs linan som någon av oss simmat före och lagt ut. Mattias kom till var och en och delade ut problem, som man fick både lösa själv och med teamet. Vid varje problem så skall man varna med lampan genom att röra på vänstra handen sidleds medan man jobbar med att lösa problemet. 
"Trasig" mask - ta av masken och lämna den till Mattias, varna, fiska upp reservmasken från fickan och teamet hjälpa till med att kontrollera djupet. Kranfel - varna, stänga av kranen där det bubblade ifrån, ev byta andrasteg och be teamet om felsökning och problemlösning. Trasig lampa - tänd backuplampan, OK, klicka loss lampan. Om man skulle ha reelen i handen så får man lägga undan den säkert eller lämna över till teamet. Slut på gas - snabbt och effektivt räcka över longhosen och byta till backupen mm och sedan avbryta dyket...
 
 
Onsdagen tillbringade vi halva dagen på OT och halva dagen vid Sala Stråbrott med att dyka ner till botten under språngskiktet, som är becksvart och lösa lite problem och sedan öva på uppstigningar med 50% decogasbyte vid 21m. Gjorde detta 2x och vi frös mot slutet eftersom vi svettades som två grisar innan i värmen...
Min högtryckslang till manometern som jag köpt idag exploderade "litegrann" vid ett ställe på slangen vid 6m vid första dyket men inget katastrofalt. Skall byta slangen innan nästa dyk... Men jisses vad det kändes!!
 
 
Torsdagen hade vi först teori om deco på Scanic hotell i Södertälje där Denise övernattade och sedan vidare till Vagnis. Dags för första erfarenhetsdyk ner till 42m med trimix 21/35 med riktiga decostopp så vi var lite spända. 
Ner till 42m, grumligt och jag ledde dyket. Knöt fast reelen och simmade längs botten i mörker och försökte även orientera mig samt hålla bra avvägd så jag inte silter upp. Plötsligt kände jag att det hände något vid mina flaskor och kände sedan en hand stöta mot min axel. Det var Mattias som sa "Bubbel! What?"
Det visade sig att jag missade bubblorna när han testade det på mig. Aj! Det skar till i mig. Jag var allt för överfokuserad att jag inte reagerade på omgivningen som jag borde. Då skärpte jag till mig som tusan.
 
Plötsligt kände jag att det bubblade till bakom nacken och jag åtgärade det med att varna teamet och stänga av kranen och byta till backupen. Denise checkade av och löste problemet och sa att vi kunde fortsätta. Vi hade 20 min bottentid och då var det kanske 15-17 kvar av det. Simmade tillbaka mot uppstigningslinan och när jag höll på att knyta loss reelen kände jag att det bubblade bakom nacken igen, la ner reelen, varnade och stängde av kranen och åtgärdade detta.
Sedan började vi vår deco med att ta upp till 33m från 42m på en minut. Sedn till 27m på 1 min och sen till 21 m på ytterligare 1 min. Där stannade vi och jag befodrade Denise att byta till stage och checkade av innan jag gjorde det själv och hon checkade av det. Stannade kvar i 3 min innan vi fortsatte till 18m, 15m, 12m, 9m och till sist 6m i kanske 10 min enligt planeringen som vi hade.
 
Lite slokna var vi när vi kom upp. Decot gick bra men att missade bubblorna pga överfokuseringen... Icke bra! Det gäckade mig riktigt!! Denise dippade också lite smått med ett par grejer så vi gick omkring och klurade igenom det medan vi bytte om. Vi måste göra ännu bättre ifrån oss inför morgondagens dyk på Fringilla utanför Sandhamn!