Jag hade sett fram emot vecka 34 med både spänning och lite nervositet. Det är mitt första steg in i den tekniska dykvärlden, som är bortom rekreation-sportdykarnas gränser. Mer utmanande dyk men väldigt mycket säkerhetstänk och noggrannare förberedelse med allt och med planeringen.
 
Att kunna dyka ner till 51m med trimix (syre/helium/kväve) och med en dekompressionsflaska. Och få mycket längre bottentid. Det är en typ av "overhead"-miljö - visst kan man ha fritt ovanför huvudet men man kan INTE ha direkt uppstigning om någonting skulle strula till. Lösa på plats är det som gäller och mycket mer teamwork också. Varför inte direkt uppstigning?
 
Svaret är helt enkelt decrompression sick/ dyksjuka till följd av kvävebubblor i blodet som bildas och expanderar och inte hinner vädras ut - och kan lätt täppa till de olika viktiga vitala gångarna i kroppen (blodkärl mm). Till följd av de längre bottentider så behöver man dekompressera efteråt och har en lugn uppstigning med olika långa stopp på olika nivåer. Och att man byter till 50% syrgas vid 21m för att snabba på kvävets utvädringen - och även helium, som är en inert gas (förutsatt att man nu dykt med trimix). Om man dykt med nitrox (32% tex) så byter man istället till 100% syrgas vid 6m.
 
Jag har otaliga gånger när jag åkt båt på sistone tittat på ekoloden och tänkt "Snart kan jag dyka till 40m. 45m. 50m. 51m." och även dreglat lite över de mer orörda vraken på lite större djup.
 
Ingrid Horn... Hispania... Karla... August Thyssen... Fringilla... Notung... 
 
På första kursdagen satt min kurskompis Denise och jag tillsammans med tolkarna Hefo och Ulf samt instruktören Mattias Vendlegård i den lilla teorisalen på OT. Tiden bara rusade iväg, det var spännande teori och som värvades med lite diskussioner samt torrövningar med reelhanteringar och stageflaskabyte. Det var fyra språk som användes; svenska, svenskt teckenspråk, engelska och lite tyska. Eftersom Denise är icke svensktalande finsktyska och jag använder teckenspråk så lektionen kördes på engelska. 
 
Andra dagen tillbringades ute vid Vagnhärad kalkbrott. Först hade vi lite landövningar med stagebyten och kranfel och hur man skall göra. Därefter hoppade vi i och gjorde krandrills samt S-drills innan vi gjorde stagebyten vid varje meter från 6m till 2m. Från bakgas till stage. Och sedan tillbaka till bakgas och på med lampan igen. Upp 1 meter och gjorde om hela processen.
- För att allting skulle sitta riktigt bra och att man vet vad man gör.
 
Efter lunchen gjorde vi ett långt dyk med en massa problemlösningar på 9m längs linan som någon av oss simmat före och lagt ut. Mattias kom till var och en och delade ut problem, som man fick både lösa själv och med teamet. Vid varje problem så skall man varna med lampan genom att röra på vänstra handen sidleds medan man jobbar med att lösa problemet. 
"Trasig" mask - ta av masken och lämna den till Mattias, varna, fiska upp reservmasken från fickan och teamet hjälpa till med att kontrollera djupet. Kranfel - varna, stänga av kranen där det bubblade ifrån, ev byta andrasteg och be teamet om felsökning och problemlösning. Trasig lampa - tänd backuplampan, OK, klicka loss lampan. Om man skulle ha reelen i handen så får man lägga undan den säkert eller lämna över till teamet. Slut på gas - snabbt och effektivt räcka över longhosen och byta till backupen mm och sedan avbryta dyket...
 
 
Onsdagen tillbringade vi halva dagen på OT och halva dagen vid Sala Stråbrott med att dyka ner till botten under språngskiktet, som är becksvart och lösa lite problem och sedan öva på uppstigningar med 50% decogasbyte vid 21m. Gjorde detta 2x och vi frös mot slutet eftersom vi svettades som två grisar innan i värmen...
Min högtryckslang till manometern som jag köpt idag exploderade "litegrann" vid ett ställe på slangen vid 6m vid första dyket men inget katastrofalt. Skall byta slangen innan nästa dyk... Men jisses vad det kändes!!
 
 
Torsdagen hade vi först teori om deco på Scanic hotell i Södertälje där Denise övernattade och sedan vidare till Vagnis. Dags för första erfarenhetsdyk ner till 42m med trimix 21/35 med riktiga decostopp så vi var lite spända. 
Ner till 42m, grumligt och jag ledde dyket. Knöt fast reelen och simmade längs botten i mörker och försökte även orientera mig samt hålla bra avvägd så jag inte silter upp. Plötsligt kände jag att det hände något vid mina flaskor och kände sedan en hand stöta mot min axel. Det var Mattias som sa "Bubbel! What?"
Det visade sig att jag missade bubblorna när han testade det på mig. Aj! Det skar till i mig. Jag var allt för överfokuserad att jag inte reagerade på omgivningen som jag borde. Då skärpte jag till mig som tusan.
 
Plötsligt kände jag att det bubblade till bakom nacken och jag åtgärade det med att varna teamet och stänga av kranen och byta till backupen. Denise checkade av och löste problemet och sa att vi kunde fortsätta. Vi hade 20 min bottentid och då var det kanske 15-17 kvar av det. Simmade tillbaka mot uppstigningslinan och när jag höll på att knyta loss reelen kände jag att det bubblade bakom nacken igen, la ner reelen, varnade och stängde av kranen och åtgärdade detta.
Sedan började vi vår deco med att ta upp till 33m från 42m på en minut. Sedn till 27m på 1 min och sen till 21 m på ytterligare 1 min. Där stannade vi och jag befodrade Denise att byta till stage och checkade av innan jag gjorde det själv och hon checkade av det. Stannade kvar i 3 min innan vi fortsatte till 18m, 15m, 12m, 9m och till sist 6m i kanske 10 min enligt planeringen som vi hade.
 
Lite slokna var vi när vi kom upp. Decot gick bra men att missade bubblorna pga överfokuseringen... Icke bra! Det gäckade mig riktigt!! Denise dippade också lite smått med ett par grejer så vi gick omkring och klurade igenom det medan vi bytte om. Vi måste göra ännu bättre ifrån oss inför morgondagens dyk på Fringilla utanför Sandhamn!

Kommentera

Publiceras ej