Ajdå säger man om man får rött kort i exempelvis fotbollen och det är inget man vill ha. Men det är inte det jag yrar om just nu, utan om rött kort inom klättringen. Det är ledklättringskort, som visar att man har gått på kurs och gjort uppklättring för att kunna ledklättra utan topprep. 
 
Det är vad Martin, kompisen Simon och jag tog igår i Enköping hos Enköpings Klätterklubb. Vi började denna kurs för några veckor sedan och har haft totalt 3 kurstillfällen plus några privata träningar och igår var det dags för att klättra upp och visa våra färdigheter för instruktören Fredrik.
 
Vi gjorde teoriprov först och rättade sedan dem tillsammans och diskuterade lite om frågorna efteråt. Bland annat var en frågorna vilka risker det finns vid ledklättring. Man kan exempelvis skada sig om man råkar träffa väggen, man kan få markfall om det är under femte mellansäkringen och att man lätt kan stuka foten om man träffar väggen. Vi alla blev godkända så vi kunde sen fortsätta in till klubbens lilla klätterhall för att ledklättra. Simon parade ihop med en annan kille som också klättrade upp för rött kort. Martin och jag parade ihop oss. Martin började med att klättra och jag säkrade honom och sedan bytte vi position. Fick bra feedback av Fredrik om små tips som vi kan bättra oss på. Sedan skulle vi alla göra ett fall där vi säkrade upp till tredje mellansäkringen och sedan klättra cirka 1m ovanför, få klarsignal från säkraren och sedan skulle man falla. Det blev cirka 2-2,5m fall för oss och man bör falla lite långt bakåt för att fötterna kan träffa väggen först. Simon och hans partner gjorde det först och sedan var det Martin och min tur. Jag började och klättrade upp och säkrade upp till 3:e mellansäkringen. Klättrade sedan cirka 1m till, fick ögonkontakt och klarsignal från Martin. Släppte taget.
 
Föll nästan handlöst, men jag var ju säkrad i sele och lina. Sträckte ut benen och fötterna var redo för att stöta emot väggen. Givetvis gjorde jag ett bra exempel på en av teorifrågorna - "det är en risk att stuka foten när man stöter emot väggen".
Vad mycket man hinner tänka på så kort tid, min högra fot träffade väggen lite för rakt framåt och det knäppte till bra i främre fotled. Gnydde till och grimaserade och blev nedfirad och la mig ner på madrassen. De andra höll upp foten, knöt loss skon och la på med bandage ganska hårt.
Det gjorde ont men smärtan avtog sedan när jag höll foten stilla uppåt i en bra stund. Men när jag rörde lite på den kom smärtan likt långsamma men bestämda knivhugg.
 
Fan också. Det är filminspelning om två dagar och jag behöver foten...
 
Bet ihop. När Martin har gjort sitt fall och blivit säkrad av den andra killen bytte de binda på mig till elatiska binda och det kittlade som f*n i tårna. Nerven har blivit lite strypta och Fredrik trodde det var riktigt illa och sa några gånger "det där ser inte bra ut!". De frågade om jag skulle vilja åka till akuten. Men jag envisade med att åka hem och ringa mina föräldrar för lite vårdupplysning och att jag skulle känna och klämma på foten med deras instruktioner över telefonen.
 
Väl hemma tog jag försiktigt av bindan och tittade förvånat på foten. Det kändes ingenting. Nöp till för att verifiera att jag faktiskt hade känseln kvar och visst hade jag det. Pratade med päronen genom telefonen och de bad mig göra ditt och datt. Bad sedan mig gå och se om jag kan stödja foten. Javisst, inga problem. Skönt, då var inget brutet.
 
Imorse kunde jag utan problem knata till jobbet men var bara lite försiktig vid trappor för att försöka få foten att vila så mycket som möjligt till filminspelningen. 
 
Jaja, shit happens men det blev bra av det ändå! Ledklättringskort var i hamn också och det inte riktigt smärtfritt heller. ;)

Kommentera

Publiceras ej