Jag bloggar också om marinbiologi på Oceanic Techs blogg och klistrar in här det senaste inlägget.

-----------------------------------------------------------

Dyken i Östersjön, som vi alla redan känner till väl, har ofta lite halvkrasst sikt och djurlivet är ofta inte lika påtaligt och färggrannt som vid västkusten. Vi Östersjödykare får ofta höra meningar i stilen med:

Men det finns inget att se, förutom vraken!”, “Sikten är kass, vad är roligt med det?” “Det är ju inte lika färggrannt som i andra hav”...

Well, well - det finns flera spännande djur, alger och växter i Östersjön som man kanske inte vet om. Känner ni till till exempel skorven, eller kallas också för ishavsgråsuggan (Saduria entomon)? De påträffas ofta på sand-/dybotten där de långsamt kryper framåt och lämnar lite spår efter sig. Arten är en ishavsrelikat art, det innebär att arten hamnade här i Östersjön när vårt hav hade kontakt med Norra Ishavet och sedan blev kvar när Östersjön slutade till sig.
Vintertid kan man se skorven på grunt vatten men de flyttar djupare under sommaren eftersom de föredrar kallt vatten bäst. Spana efter dom nästa gång ni dyker. De kan faktiskt bli upp till cirka 7 cm lång och tar även hand om kadaver.

 Skorv, Saduria entomon. Foto: Essi Keskinen

Och visste ni också att en enda blåstång (Fucus vesiculosus) kan hysa hundratals, till och med tusentals, djur och alger? Det kan ta upp till en hel dag att skaka fram allt och sortera dem i artgrupper, Allt från båtsnäckor och blåmusslor till mossdjur och fiskiglar. Och blåstång är också en väldigt viktig art i Östersjöns ekosystem, så kallad nyckelart. Många organismer är beroende av denna alg.
I början på juni åkte vi en grupp med dykare till Skottevik i södra Norge för några dagars vrakdyk. Vi var uppdelade i rec- och techdykare, beroende på certnivå. Den första dagen kunde jag dyka med min andra bättre hälft Martin och några vänner till. 
Det blev ett checkupdyk på första kvällen strax efter ankomsten och nästkommande dag på vraken Seattle samt Tom B. Seattle sjönk i samband med andra världskriget av "misstag" och ligger på 30-70m djup. Vi höll oss till vid den grundare delen, fören tror jag det var.
 
Gott om marint liv var det, främst sessila sådana (död mans händer, anemoner, sjöpungar mm) och ibland simmade några färggranna blå- och berggyltor förbi. De resterande dagarna dök Martin mfl. med tech-gruppen och vi rec-dykare dök på bland annat flygplansvraket DO-24, som också tillhörde 2:a (?) världskriget och låg utspridda i 3-4 delar på mjukbottnet. På bottnet växte även sjöpennor och piparrensare, vilket är speciella och fina organismer att kika på.
Otroligt tur med väder hade vi också och till alla dykställen transporterades vi med ribbåten, som lätt kom upp till 40-50 knop. 
 
 








Uuhuj... Mitt hjärta bultar lite extra! Två långfärdsegelbåtar ligger för ankar i viken.