Vintertid i Sverige infall tydligen inatt, men det tänkte vi inte på... Nu är det sju timmars tidsskillnad.
 
Här i Taman Negara Nationalpark mitt i Malaysia är vi nu och ska åka tillbaka till Kuala Lumpur imorgon bitti. Det har varit fina dagar här i världens äldsta regnskog. Skogen uppskattas vara cirka 130 miljoner år gammal. Respekt! Området är rätt stort och hyser många arter, även rödlistade. I Taman Negara NP uppskattas det finnas lite färre än 200 tigrar och 1000+ indiska elefanter. I hela Malaysia finns omkring 250 tigrar och de forceras främst till två område (varav ett här) med en smal korridor emellan. De är skygga djur så det är svårt att få syn på dom.
 
Det har varit lite svårt att hitta all svar på våra frågor om Taman Negara innan, så vi tänker nämna här hur vi fixade olika saker, i så fall någon av er läsare kanske ska hit någon gång framöver.
 
I Kuala Lumpur finns ett kontor, på Hotel Mandarin Pacific och dit gick vi samma dag vi kom till KL. De fixar transport och eventuella aktivitetspaket (NKS Hotel & Transport, www.taman-negara-nks.com) Vi bestämde oss för att bara köpa transport tor KL til att börja med. Det kostar runt 130 RM per person (ca 260kr) för busstransport till bryggan vid 'Tembeling Jetty'. De på kontoret sa att det kommer en bil och hämtar oss kl 8 på morgonen den 24:e. "Bilen" visade sig vara en buss och den stannade sedan vid Mandarin Pacific-hotellet och plockade upp en hjord med japaner. Därefter åkte vi mot Jerantut, som tog ca 4 timmar. Vi kom till ett annat kontor, vid Sri Emas Travellers Inn. Där fixade vi kameralicens (10kr per kamera) och parkentretillstånd (2kr per person). Där blev vi kvar i lite mer än 1h innan bussen tog med oss till bryggan. Där väntade två långsmala båtar på oss alla för vidare transport till parkens huvudkvarter vid Kuala Tahan, som tog ca 2h. Det var en fin båttur längs floden Trenggan men mot slutet fick vi lite träsmak i baken. Det började även ösregna - och det riktigt ordentligt! Tror det var vårt värsta regn vi upplevt, strax innan sjönk temperaturen och det dröjde inte länge innan de små dropparna blev stora och många. 
 
Längs floden såg vi flera fina fågelarter, ska bara kolla i boken först innan jag nämner vilka arter det rör sig om. 
 
Väl framme vid Kuala Tahan klev vi iland vid NKS' flotte, vid 'WAN cafe'. Där väntade vi ut det värsta regnet en liten stund innan vi knatade vidare till fots till den lokala byn och letade efter boende. Det var lågsäsong här nu, så det var inte svårt att hitta ledigt rum. Vi gick först till Rainbow Guest Hotel och frågade en kvinna om ledigt rum. Hon frågade om vi ville bo där vi pekade på och erbjöd oss först 90 RM, minskade sedan självmant till 80 för att sedan säga 70 RM (140kr) för två personer med AC, WC och varmvattendusch. Det är bra pris tycker vi. Rummet är trevligt, väggarna i lila, golvet i rostrött och dörrarna i orange... Haha! Husen här är färggranna och det i ganska starka färger. Rosa, blåa, turkosa, lila etc..
 
Mat åt vi på de flytande flottarna vid floden och en måltid kostar cirka 40kr för en person med dryck. 
 
Vi gick sedan till turistinformation-center, i det ljusgröna runda huset för att kolla hur vi kan göra för att boka en natt i ett gömsle. De hade ett paketpris på en 'Real Inner-Djungle trekk", två dagar och ett natt med en guide, vandring, mat/dryck, sovsäck/liggunderlägg och båtresa för ca 230 RM/person men då ska man vara minst fyra personer. På nästan alla av deras paketerbjudande så är det minimum fyra personer. Det är nu lågsäsong så det är inte världens lättaste att hitta folk... Det blev inget sånt men vi fixade det på egen hand istället. Vi åkte över floden med en båt (1 RM/person) och knatade till ett annat informationscenter och bokade en natt för oss på gömslet Bumbun Kumbang för 5 RM/person/natt (10kr). Det är 12 km vandring dit från Kuala Tahan i medelsvår terräng och i riktigt fuktigt värme. Vi valde att göra det trevligare för oss istället utan att tömma oss på energi så vi beställde båt för transport dit och bli hämtade nästa dag klockan 11 för cirka 230 RM för oss båda. Det är 2 km vandring från båtplatsen till gömslet efter båttransporten. Och det tar ca 1:15-1:30h att gå enkelväg och skyltningen är inte världens bästa, vi råkade gå lite fel en gång och kom tillbaka till samma skylt och var lite förvånade men gick sedan rätt. Vi svettades som flodhästar och svetten avdunstades inte så vi var genomblöta när vi kom fram. Och jag har inte än nämnt blodiglar, va?
Det finns blodiglar här, som lever på land och sitter på något blad och väntar på att någon skulle passera. Jag fick 2 igår och 3 idag på mig...
 
Nu scrollar jag tillbaka, innan vi tog båt uppströms och gick till Bumbun Kubang så gick vi till Canopy walkway, som är några långa hängbroar bland träden på ca 40m höjd. Kostade ca 5 RM per person och det var spännande men lite hisande ibland. Man gick en och en med bra avstånd emellan och det gällde att ha fokus på hur man går och inte bli rädd för höjden. På sprången finns nät som når upp till ca naveln, så vid ev felsteg så är man fortfarande kvar däruppe. Mellan broarna passerar man några träd med plattform högt upp och där sitter 'ordningsvakter' och meddelar när man kan gå vidare. ;)
 
Vid halv fyra-tiden, efter när vi har duschat oss rena efter Canopy walkway-turen och sovit lite, handlat lite mat och hyrt liggunderlägg tog vi båt uppströms. Det är imponerande hur båtföraren vet precis hur han skall styra förbi alla osynliga stenar. Ibland är det lite forsande också men det var bara att styra rakt igenom eller sicksacka förbi. 
Därefter gick vi ca 2h till gömslet, efter att ha gått lite fel en gång. Det var ett annat amerikanskt/tyskt par som också bor i gömslet och de berättade att de sett schabraktapirer natten innan och att det fanns DUSCH på plats också!! Kvinnan visade oss en vattenslang med fritt flödande sötvatten, lycka!! Vi hade räknat med att få tvätta oss med flaskvatten och handduk, men istället kunde vi klä av oss under gömslet och bara stå där och duscha oss rent. Det var nog min bästa dusch hittills på något sätt. Att vara genomblöt av svett, varm, smutsig och lite blodig av igelbett - och stå mitt i världens äldsta regnskog och duscha sig ren. Det är lyxigt!! ...men såklart skulle ännu en till igen upptäcka mig igen! Iglar dras till fukt och jag märkte inget först men såg sedan en långsmal sak klättra uppför min vänstra fot men det var bara att knäppa iväg den, då den inte bitit sig fast än. 
 
När det började skymma satt vi alla fyra på bänken och tittade ut på den lilla vattenpölen och jag upptäckte något röra sig i skogskanten och kunde bara uppfatta stora vita ben och svart kropp. Det visade sig vara en Garu, en 'Indian Bison', som är släkt med bland annat buffel. Den var skygg och försvann ganska fort. En kort stund efteråt kom två schabraktapirer gående till vattenpölen och kunde ses av och till under resten av kvällen. Det mörknade snabbt och åskade även lite. Det lyste lite varstans också bland vegetationen och även under taket i gömslet, det var eldflugor. De lyste rätt starkt också! Även ett par ödlor och fladdermöss. När vi var ute för att borsta tänderna såg vi några stora nattflyn/spinnare, bland annat en Tropical Swallow-Tail Moth, riktigt stor och vacker spinnare!
 
Det fanns även en råtta och en mus i gämslet, så vi hände upp alla våra mat på en snöre. Ändå hörde Danel råttan prassla på påsen men den amerikanska mannen, som var van med amerikanska björnar på sina campingturer, fixade ett hinder på snören med PET-flaskan. 
 
Daniel fick en påhälsning inatt av en mus eller råtta, som sniffade på hans kind när han låg och sov. När han upptäckte det viftade han bort den och hörde hur den sprang iväg. Sömnlös låg han resten av småtimmarna efteråt... ;)
 
Tillbakavandringen gick lättare idag men fortfarande lika svettigt! En igel lyckades kräla uppför mitt ben under mina långbyxor och bet sig fast vid knät, upptäckte inte det förrän vi kom fram till båtplatsen och att jag skulle byta om till shorts. Blodet ville inte koagulera på en bra stund. Iglar är mycket bättre än myggor på något sätt, för de smittar inte oss med farliga sjukdomar.
 
Framåt eftermiddagen tog vi en geocache här i närheten ock tog även ut en travelbug, som vill vidare till en annan cache. Travelbuggen som jag lämnade av i Singapore tidigare är nu i Irland, hos en annan geocachare. ;)
 
Bilder fotade från kameradisplayen:
 
Tembeling Jetty
 

Strandade japaner..
 
Ösregn! Välkommen till regnskogen...
 

Ankomst, lite blöta är vi alla..
 
Här är vi
 
Canopy walkway
 


 

Paradisträdorm (mamma: PS, den är inte giftig. Ds).
 

Svampar
 

Kossor

Buffel
 

Rovfågel, art ?

Hane, art? Ska kolla..
 
Schablaktapirer
 


Gömslet
 
Säng
 
Utsikt från gömslet
 
Gå på ett nedfallet träd... Med lianer som handräcke.
 
Blodigel, i full färd med att leta efter bra ställe
 
Litet runt märke är det som syns efteråt, efter att blodet har koagulerat. Inte samma igel som förra bild dock.
 
 
Under perioden 29/6 till 8/7 var vi utom mobiltäckning, då vi var långt uppe i nordligaste Sverige, närmare bestämt på Kungsleden (Nordkalottsleden och Dag Hammarsköldsleden går även bitvis ihop med Kungsleden) mellan Abisko och Nikkaluokta. Enligt planeringen skulle vi starta vid Abisko och övernatta i närheten av Abiskojaure, Alesjaure, Tjäktja, Sälka, Singi, Kebnekaise och slutligen komma i mål vid Nikkaluokta.
 
Vi var fyra glada personer och tre hundar av tre olika raser (Faita = schäfer, Blackie = malle och Ester) som träffades vid Sthlm C vid middagstid förra fredag och tog nattåget till Abisko. Vi hann ut och rasta hundarna vid Gävle, Sundsvall, Vännäs och Boden innan vi kom fram till Abisko, för tågresan tog 18 timmar. Vid lunchtiden på lördagen kom vi halvsega fram till Abisko, men samtidigt ivriga att påbörja vandringen.
Efter att ha justerat lite med packningen började vi gå och vandrade 15km till Abiskojaure och njöt bland annat av kanjonen - men värmen var bitvis rätt jobbig... och ganska myggrikt var det också.
Någongång på kvällen kom vi trötta fram till Abiskojaures fjällstuga och satte upp tälten och somnade rätt snabbt efter när middagen har tillagats och ätits upp.
 
Dagen därpå väntade en lång vandring på 20km, där vi i början hade hela 300 stigmeter upp till en bergsplåta ovanför Abiskojaure - och det var riktigt jobbigt! Stugvärden hotade oss med att det skulle ta minst 10 timmar för oss att vandra, så vi bestämde oss för att ha flera pauser inklämda för att hålla tempot igenom hela vandringen. Innan vi kom fram till Alesjaure fick vi genomgå några vad, där den ena skulle vi först slänga över våra ryggsäckar till en "ö" mitt i forsen för att därefter slänga över till andra sidan. Det visade sig inte vara smart då en av oss halkade mitt under kasten och ryggan hamnade i vattnet... Vi skrattade så att magmusklerna värkte!
Det andra vadet var lite besvärligt då vi skulle balansera på en långsmal planka - och när man kommit mindre än halvvägs ut så böjdes plankan att sjunka och träffade forsen, vilket gjorde att plankan vibrerade och fallrisken var rätt stor, så vi kunde bara ta satsen och balanserade snabbt över. Blackie råkade tappa balansen där och drogs med strömmen innan hon i samma ögonblick togs upp ur vattnet av hussen. Och vattnet var iskallt, inte mer än +3'C, det ni... *burr!*
Det var ganska sen snölossning i år, så det var ganska rikligt med vatten och snö vid vissa områden.
Dagens vandring tog 12 timmar, och när vi åt middagen var klockan nästan 02, och solen sken rakt i ansikten på oss - den går ju inte ner på flera veckor under sommaren.
 
Alesjaure
 

Midnattsol
 
Nästa dag skulle vi till Tjäktja, och vi har mött flera vandrare som hotat med att Tjäktjapasset, som är ett brant pass mellan två berg strax efter Tjäktjastugan var ett rent helvete, med midjehöga snö, och vatten som forsade både under och ovan snötäcket. Om man skulle kämpa igenom, så skulle det ha tagit minst sex timmar (!) och med våra packningar och hundar så skulle det vara förenat med livsfara. Vi tänkte dock vandra dit för att kolla om det kanske finns någon omväg - tills vi kom fram till en bred och vildsint fors... Vada igenom skulle vi, i det nollgradiga vattnet, och forsen var cirka 20m bred och knädjupt... En av oss provade att vada igenom, och han frös nästan ihjäl sig när han kom fram till andra sidan. Vi övriga stod kvar och var bekymrade på andra sidan forsen... försökte hitta något bra ställe att gå över - men det fanns inget...
Efter lite diskussion tog vi det beslutet, som är det bästa för oss alla - och killen fick vada tillbaka - även den här gången frös han nästan ihjäl sig men blev omhandertagen av oss övriga.
Tillbaka till Alesjaure gick vi, och dagen därpå, beställde vi en helikopter, som kom vid 14-tiden. Vi var de första som beställde, och därefter hakade minst 4-5 personer till och det krävdes två helikoptrar för att transportera oss alla - sådana som tvåbenta, fyrbenta som packningar till Nikkaluokta.

Inne i helikoptern
 
 
 
 
 
 
Hundarna skötte sig exemplariskt under helikoptertur, och nu är det ju nästan bara rymdfärjan och ubåten Ester inte åkt med... De var lugna och samtidigt nyfikna under hela färden och var bara så j-kla ascoola!!! Helikopterturen över Vistasvaggi, med Kebnekaisemassivet till höger om oss var bara SÅÅÅ makalöst vackert!!! Vi alla bara tappade hakan när vi svävade ovanför bergsväggarna, ibland kom lite vindsfång från bergen, som fick helikoptern att svaja till lite.
Väl framme vid Nikkaluokta skulle vår helikopter direkt lasta av oss och sedan transportera en stor behållare under sig i en lång snöre. J-kla vad det blåste när helikoptern svävade ovanför oss, vi fick krypa ihop oss och skydda hundarnas ögon och öron från all damm och smuts som åkte som projektiler från marken. Även de var bara så ascoola, som om de gjort det flera gånger tidigare... Film på det finns längre ner.
 
Efter en liten paus vid Nikkaluokta gick vi till Ladtjojaure för att ta båt över till andra sidan sjön och tältade där. Dagen därpå fortsatte vi till Kebnekaise fjällstation, och innan vi kom fram stannade vi för att stoppa i oss lite mellis - passade jag på och kollade lite med kikaren på Sveriges tak. alltså Kebnekaises sydtopp (2104 m.ö.h.) och såg några pyttesmå människor uppe på toppen! Häftigt!
Tidigt på torsdagsmorgonen gick vi utan packningar mot Kebnekaisemassivet för att försöka nå toppen. Vi tjejerna var lite risiga (skada m.m.), så vi höll oss ihop, och killarna ihop. Vi arbetade uppför vänstra leden och efter några timmar valde vi tjejerna att avbryta, då det kan vara förenat med livsfara om vi skulle fortsätta, med det läget vi hade. Killarna och Faita fortsatte uppåt, vi vände tillbaka till lägerbaset tillsammans med Blackie och Ester. Det visade sig vara mycket bra beslut, man vill ju inte riskera sitt liv och lem med att göra något farligt. Det är ju inte riskfritt att bestiga Kebnekaise, och berget finns ju kvar, så vi tar tillbaka det igen nästa gång.
 
 
 
Killarna + Faita nådde sydtoppen kl 17:15 och tillbaka till lägret kom de kring 21-tiden, totalt utpumpade och de sa att det var j-kla tur att vi avbröt, för det hade verkligen inte gått om vi ändå (ja, det skulle ha varit idiotiskt nog, med sånt hälsoläge) försökt.
I fredags var killarna extra sega på morgonen och vi bestämde oss för att skicka två av våra ryggsäckar med helikoptern till Nikkaluokta, så vi fick turas om att bära på resterande ryggsäckar.
Vi hann med 14:45-båten över Ladtjojaure och mättade våra magar med goda (men dyra!!) renburgare när vi kom fram till nedre bryggan och därefter var det 5,6 km vandring till Nikkaluokta. Kring tältplatsen var det väldigt rikt på myggor, och Ester var så trött att hon hade så bråttom in i tältet - att hon började krafsa lite på tältduken medan jag fixade liggunderlägget och sovsäcken... Hon somnade så fort hon la sig ner och var lugnt kvar inne i tältet medan vi åt middag och hallonmousse till efterrätt.
Den här vandringen var störthäftig, bra sällskap, bra väder och vilka hundar! Tuffa, glada och positiva samt pigga hela tiden när vi vandrade. Klagade inget, inte heller de tvåbenta. ;)
 
Den här vandringen kommer vi mycket seeent att glömma! Fågellivet var lite av besvikelse tycker jag... Inte så mycket fåglar som jag hade hoppats på, men såg dock smålom, alfåglar, sjöorrar, svärtor, blåhake, bergfinkar plus lite spår efter ripor (spillning och fjädrar) - men INGA fjällämlar, som det kryllade med ifjol!
 
Vi åkte iväg med bussen från Nikkaluokta i förrgår vid 12-tiden, bytte till tåg vid Kiruna C och sen ytterligare byte vid Boden innan vi kom fram till Stockholm C nästan 2h försenat igår morse kl 08:20. Kom inte hem förrän vid 10-tiden på förmiddagen. Var bara så liiite trött... *not*!
Hann även träffa Bianca och goa Joplin på kvällen, jisses vad hon vuxit på sen förra gången! Lika stora tassar har Joplin som Ester nu, och de hade det asroligt ihop när de busade med varandra inne i Biancas nya söta stuga.
 
Här kommer lite bilder från äventyret.
 
Vi gick upp till en hög kulle ovanför Kebnekaise fjällstation, och där var det bitvis riktigt blåsigt, och vad Ester tyckte om det kan man tydligt se, alltså då hon satt på stenen... Passade även på att tokspringa runt lite och rulla i risen.